Christina Schollin är skådespelerska, Entreprenör och MÅBRA-Ambassadör, med en inre skönhet och mognad, som smittar av sig.Christina, som nu mer och mer växlar in på allt som har med livskvalitet att göra. Från skönhets-produkter, vitaminpreparat, anti-aging-business till livsfilosofi. Hon delar gärna med sig - och ger andra människor en möjlighet att förändra sina liv.
Våga Vara ett Föredöme!
Åh – vilken härlig familje-sommar vi hade år 1972. För första gången på mycket länge gjorde jag ingen film! Underbara härliga dagar då vi kunde åka ut med båten och mysa tillsammans hemma på vårt älskade Björkhaga.
En TV-pjäs spelades dock in under sommaren: ”Den längsta da” – där jag spelade mot Rolf Skoglund.
………och Pernilla, som debuterade: 4 år gammal
I Augusti – sept. filmades en tysk TV-serie: ”Eine geschiedene Frau”, där mina barn: Niclas och Pernilla spelade – just mina barn!
Kära bloggläsare! Nu blir ni de första som får ta del av mina minnesbilder, som jag håller på att samla inför den kommande boken om Mitt Liv! Det är fascinerande att återuppleva sitt liv, som jag gör, via tidnings-urklipp, intervjuer och fotografier! ”Jag läser på om mig själv”, som jag uttrycker det. Så varsågoda – ett litet smakprov – mera kan ni läsa, när boken kommit ut.
Kommentera gärna här på bloggen – alltid roligt med ”feed-back”!
1971 var året då min amerikanska filmen: ”Song of Norway” slog alla rekord i publiktillströmning – utomlands! Här hemma i Sverige var det inte någon större succé. Jag var i alla fall glad över att regissören Andrew Stone skrev en huvudroll direkt för mig i hans nästa film:
I väntan på att få filma utomlands hade jag fullt upp här hemma; ”Vill så gärna tro” (se inlägget 1970 – Minnesbilder) färdig-filmades, hade premiär – och visades på Filmfestivalen i Cannes.
Filmfestivalen i Cannes:Fotograferna i Cannes är som tokiga för att få fotografera flickorna – gärna topless på croisetten. Mig fick dom inte till det – så här kunde jag gå med på att fotograferas ändå:
Niclas, 5 år gammal, hade en stor roll i filmen – som min son (vad annars!)
Det var en fin tid vi fick tillsammans, Nicke och jag, när vi filmade. Kvalitets-tid då det bara var han och jag. Det var viktigt för oss båda, eftersom Nicke, som mellanbarn, kanske ofta kom litet i kläm mellan storebror Peter och lillasyster Pernilla. Eftersom jag hade varit utomlands och filmat och rest mycket under föregående år,(och alltid längtade hem till barnen) njöt jag av att kunna jobba på hemmaplan – och t.o.m. tillsammans med ett av mina barn! Dessutom visade det sig att Nicke hade en obestridlig talang och blev snabbt allas favorit!
När filmen hade premiär i september 1971 skrev tidningarna:
Min lille kille gjorde succé – vilket gladde mitt Modershjärta!
Stor sensation blev det när det avslöjades att jag skulle bli Utvikningsflicka! Själv tvekade jag först – men eftersom det är vanligt i USA att filmstjärnor viker ut sig i Playboy, så tyckte jag att jag väl också kunde göra det. Övriga tillfrågade svenskor var: Siw Malmqvist, Grynet Molvig, Lill Lindfors, Monica Ekman och Margareta Sjödin.
Jag blev Utvikningsflicka i Fib Aktuellt! Bilderna var inte mer avslöjande än så här: Och texten!:
Godmorgon alla blogg-vänner! Hur är det? Har ni några förebilder i livet? Själv tror jag det är viktigt att ha någon eller några som man inspireras av och som man kan lära av. En av dessa är Louise L Hay, som jag länge har beundrat, läst hennes böcker, som ofta hjälpt mig i kanske svåra situationer i livet! Här delar jag med mig av hennes ”Weekly newsletter” + några videos, som jag hittade på you-tube. Varsågoda: Life loves you!
The Louise Hay Rose
Here is Louise holding her signature yellow cymbidium orchid plant with the late Loren Batchman, San Diego’s renowned orchid hybridizer.
Dear Ones,
When I celebrated my 80th birthday, Hay House threw me a gala party. What fun it was! The entire Hay House family of employees and authors were there, all of whom I love and adore; and many of my personal friends attended, too. As I looked out over the festive gathering, I announced that the coming decade would be the best of my life so far. The whole group loved hearing that. I even received a special Louise Hay Rose. It’s a beautiful apricot/gold colored rose. I love having a rose named after me! This really touched my heart because long after I’m gone, its pleasure will remain. I also received a beautiful Louise Hay Orchid, a yellow cymbidium. (The cymbidiums are only available to those in Southern California who can grow them outdoors.) That whole evening really began my fabulous ninth decade.Love,
Louise gets ready to plant one of her roses during the Friends of Balboa Park dedication ceremony.
From the balcony of Louise’s home in San Diego, California, she has a breathtaking view of Balboa Park. This is the nation’s largest urban cultural park, home to major museums, renowned performing arts venues, the famous San Diego Zoo, and many beautiful gardens.
One of these gardens is the Inez Grant Parker memorial Rose Garden. If you are ever in San Diego and visit these gardens during blooming season, you’ll be able to see a series of 20 gorgeous Louise Hay Rose bushes there.
In a special ceremony several years ago, the Friends of Balboa Park (a volunteer group dedicated to the preservation of this renowned park’s legacy) honored Louise by planting her signature roses in the Park.
Här ännu en underbar video:
Sänder en ros från min trädgård i Spanien:
Och en flirtande sol!
Och – som ni vet – så avslutar jag varje blogg-inlägg med:
Luciatåget var tradition!
